Fabian Bolin War on Cancer – Day 311

Dear Angels,

“Why do you do it? Why do you keep wanting to help others, when you should be focusing on yourself and your own recovery? It’s dangerous!” Someone wrote to me yesterday after I had made the announcement of WarOnCancer.com. While grateful for her concern over my health, I responded ”That is exactly what I am doing – I am focusing on my own recovery. By helping others, I heal myself”. And those of you who have been with me from the start know that I am not talking about some form of higher power here. I am talking about Love. ❤

Profile
When the doctor told me I had leukemia I was so afraid. I believed leukemia to be synonymous with certain death. Clearly, I was misinformed because the doctors soon told me I stood a pretty good chance of surviving. It wasn’t that I was misinformed really, it was more like I had no clue about cancer at all. I found it strange that I knew so little about a disease that more than half of the population is expected to develop within their lifetime. So – like many of you know – I decided to share my journey in pretty intrinsic detail in order to enlighten people with what going through cancer really means.

My inbox is filled with thousands of messages of love and support from people all over the world. Getting so much unconditional love from readers and being able to express my inner emotions openly and truthfully was beyond doubt the most wonderful experience I’ve ever had, and I’m certain this is why I recovered so quickly. You were there for me when I had my darkest moments, and helped me pull through the madness of the chemo and the cortisone. You were with me when I couldn’t sleep during the nights, when I cried several times per day, when I was afraid, when I was angry, when I was hallucinating from all the drugs, when I dropped from 96kg to 79kg in three weeks, when I lost all my hair, when I hated myself and the world. When everything was completely dark – You were There for Me. And because of that, I got the strength to be there for other cancer victims. You gave me my sword and shield, and you allowed me to become the Leukemia Warrior. ❤ I now feel stronger than I have ever felt before in my life, despite being only 311 days into a 900 days long treatment, it’s like I have found myself and my true nature from this cancer journey. I love you all for that ❤ ❤ ❤

Actually, recent studies currently being conducted by Karolinska Institute suggests that there are multiple positive effects from sharing your experiences and expressing emotions, rather than keeping it all to yourself.

That is why we have launched http://www.waroncancer.com which is to be a storytelling platform for anyone currently fighting cancer or have fought in in the past, and for their loved ones. The latter group, the loved ones, is a very important group whose journeys are often completely overlooked – even though these people are often the ones whose pain is the greatest. I’m thinking about my own mother and father, who has been there with me from day one to support and protect me. But I can see in their eyes that this journey has left a deep scar on both of them. It’s changed my whole family forever, but I’m hoping that we will all heal in due time ❤ The loved ones are the silent heroes, and it’s crucial to provide them with a platform where they can share and process in the same way that the cancer patients can. ❤

There are no rules in terms of what you have to post or how often – it’s completely open and free for the user. And you can write in any language you want. You can also choose to be anonymous; when you sign up you’ll be able to use either your name or a pseudonym for the story i.e. either yourname.waroncancer.com or pseudonym.waroncancer.com.

The platform is free to use and is financed by the #WarOnCancer bracelets, meaning everyone can join the fight.

The vision with WarOnCancer.com is to unite all victims of cancer into one voice. This is something that we cancer warriors can all build together, and it will eventually become both a safe haven and a huge source of information about this disease. We are building this because it’s necessary.

The ”we” means me and my best friend Sebastian Hermelin, who has been working alongside me from the very beginning with the bracelets. He has been dealing with much of the administration which proved crucial considering I could barely spell my own name during the darkest periods. Without him, none of this would have been possible. I look forward to embarking on this crusade to make the world a better place for all cancer victims.

Our work is in its mere infancy, but it has begun.

We have created a Facebook page called http://www.facebook.com/waroncancerunited – it would be greatly appreciated if you would be so kind and Like it. The more people that knows about us, the more people we can find that need help. ❤

Love from the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer

— SWEDISH —

Kära Änglar,

”Varför gör du det här? Varför kämpar du hela tiden för att hjälpa andra, när du istället borde lägga all tid och kraft på din själv och din egen återhämtning? Det är farligt!” skrev en person till mig igår efter att jag annonserat WarOnCancer.com. Samtidigt som jag naturligtvis var tacksam för att hon bryr sig om mitt välmående, svarade jag ”Det är precis det jag gör – jag fokuserar på min egen återhämtning. Genom att hjälpa andra, helar jag mig själv”. Och ni som varit med mig på den här resan från start vet att jag inte pratat om någon form av högre makt här. Jag pratar om Kärlek. ❤

Profile
När doktorn berättade för mig att jag hade fått leukemi blev jag så rädd. Jag trodde att leukemi innebar en säker död. Jag var uppenbarligen felaktigt informerad då doktorn kort efter beskedet berättade att jag hade en ganska stor chans att överleva. Det var nog inte att jag var felaktigt informerad utan snarare att jag inte visste någonting om cancer överhuvudtaget. Jag tyckte det var konstigt att jag visste så lite om en sjukdom som mer än hälften av alla människor förväntas att få någon gång under sin livstid. Så jag beslutade mig – som många av er känner till – för att dela med mig av min resa, väldigt detaljerat, för att försöka upplysa människor om vad det faktiskt innebär att gå igenom cancer.

Min inkorg här på Facebook är fylld med tiotusentals meddelanden av kärlek och stöd från människor från hela världen. Att få så mycket villkorslös kärlek från läsare jag aldrig förr mött samt att få möjlighet att uttrycka mina känslor öppet och sanningsenligt var utan tvekan den mest underbara upplevelse jag någonsin haft, och jag är helt säker på att det är anledningen till att jag återhämtade mig så snabbt. Ni fanns där för mig under mina allra mörkaste stunder, och hjälpte mig att ta mig igenom vansinnet med chemon och kortison-tabletterna. Ni fanns med mig när jag inte kunde sova, när jag grät flera gånger om dagen, när jag vad rädd, när jag var arg, när jag hallucinerade flera gånger om dagen från all medicinering, när jag gick ned från 96 till 79kg på tre veckor, när jag tappade allt hår, när jag hatade mig själv och denna värld. När jag befann mig i totalt mörker, Fanns Ni Där För Mig. Och på grund av detta, fick jag styrkan att kunna vara där för andra cancerdrabbade. Ni gav mig mitt svärd och min sköld, ni skapade the Leukemia Warrior. ❤ Jag känner mig nu starkare än jag någonsin gjort i mitt liv, trots att jag bara är 311 dagar in i en 900 dagar lång behandling, och det känns som att jag har funnit mig själv och min sanna natur genom den här cancerresan. Jag älskar er alla för det ❤ ❤ ❤

Pågående studier som görs av Karolinska Institutet föreslår att det finns multipla positiva effekter av att patienter delar med sig av sina erfarenheter och uttrycker sina känslor, istället för att hålla allting inom sig själv.

Detta är varför vi lanserat plattformen http://www.waroncancer.com som kommer att vara en storytelling plattform för cancerpatienter av alla slag, närstående till dem samt de som redan gått igenom resan tidigare. Just de närstående är en grupp som mer eller mindre helt glöms bort – trots att dessa ofta är de som tar allra mest skada. Att se någon man älskar gå igenom denna fruktansvärda sjukdom måste vara så oerhört svårt. Jag tänker naturligtvis på min egen mamma och pappa som funnits där vid min sida från dag och och stöttas och skyddat mig. Med stolta leenden har de hela tiden sagt att allt kommer att bli bra och att jag inte behöver oroa mig. Men jag kan se i deras ögon att den här resan har lämnat djupa ärr hos dem båda. Det har ändrat hela min familj för alltid, men jag hoppas att vi kommer att läka i sinom tid. ❤ De närstående är de tysta hjältarna, som bara ställer upp och ”gör vad som skas” utan att kräva någon tacksamhet, och det känns oerhört viktigt att ge även dem en plattform där de kan dela med sig och processa på samma sätt som cancerpatienterna. ❤

Det kommer inte finnas några som helst regler för vad som behövs postas eller hur ofta – det är helt öppet och fritt för användaren. Man kommer även att kunna skriva på vilket språk som helst, allting kan översättas till vilket språk som helst direkt på inläggen. Man kommer även att kunna välja att vara anonym om det känns bättre; när man registrerar sin story kommer du kunna välja antingen att ha ditt namn eller ett pseudonym så att bloggen heter dittnamn.waroncancer.com eller pseudonym.waroncancer.com.

Plattformen är gratis att använda och finansieras med hjälp av #WarOnCancer armbanden, vilket innebär att vem som helst kan gå med i kampen.

Vår vision är att förena människor som kämpar mot cancer världen över till en röst. Detta är någonting som vi kan bygga tillsammans, och jag vill att det skall bli en plats där patienter kan känna sig trygga och vet att det finns människor som kan lyssna på dem, samt även en stor källa för information om den här sjukdomen. Vi bygger detta därför att det verkligen är viktigt.

”Vi” betyder jag och min bästa vän Sebastian Hermelin, som arbetat tillsammans med mig på detta sedan starten med armbanden. Han tog hand om allt administrativt då jag själv knappt kunde stava till mitt eget namn under de värsta stunderna. Utan honom, skulle inte detta varit möjligt. Jag ser verkligen fram emot att sjösätta detta korståg för att göra världen till en bättre plats för cancerdrabbade.

Vårt arbete är enbart i sin linda, men det har påbörjats.

Vi har skapat en Facebook-sida som heter http://www.facebook.com/waroncancerunited – det skulle vara fantastiskt om ni ville gå in och trycka på Gilla. Ju mer människor som känner till oss – desto fler cancerdrabbade kan vi nå. ❤

Kärlek från the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer

Fabian Bolin War on Cancer – Day 301

Dear Angels,

Yesterday, my grandmother was buried. It was a tearful, yet at the time beautiful moment for the whole family.

My grandmother suffered from Alzheimer’s, and she was rather deep into it. To the point where it was almost impossible for her to express herself at all in the end, or physically move about for that matter.

She was a phenomenal person, in every sense of the word.

In the early 50’s, she worked in Frankfurt as a mannequin and fell in love with my real grandfather who was an officer in the US Navy, and of Brazilian descent. When he was called back to the States he asked Viola to come with her. Being already far away from home she felt this would be too big of a step for her to take, and declined his invitation. They never met each other again. Shortly after he had departed, my grandmother found out that she was pregnant. Nine months later, my mother was born. She met a new man, whom took on the role as my mother’s father. They had two more children, and went on to live life to the fullest.

I’m merely scratching the surface of everything that could be told about my grandmother. She was the most kind, nurturing and loving woman I have ever met, and throughout my lifetime she has always acted as a central figure in our family. She was the sort of person that always put others before herself, the kind that the world needs more of. More increasingly, it seems like we are putting selfish interests before anything else, and look where it has taken us. War, poverty, social injustice, racism and hatred. Europe is on the brink of collapse, and the Big Country in the West is about to put a madman in power.

The world needs more people like my grandmother – more people that value Love above all.

You will be dearly missed forever, but I am at the same time happy that you have finally been let out of your own prison. No one deserves to go through what you had to go through over the past ten or so years. For without memories, what is left of us? We never told you about my cancer. It would not make sense. But I think you knew, deep within. Because when I last visited you, last Christmas, you looked at me very strangely. It was as if you saw something in me. Perhaps you felt the darkness within me, and the pain I was going through. That last look you gave me will stay with me for the rest of my life.

It’s been a tough year for our family, but it felt like yesterday was a new beginning. The whole family united in grief and love but also happiness and laughter. We, your five grandchildren that you loved – two of us here in the picture – will continue to carry this family forward.

IMG_9701

Rest in Peace, Viola.
26 October 1933 – 6 April 2016

Love from the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer #theonlywarallowed

— SWEDISH —

Kära Änglar,

Igår begravde vi min mormor. Det var en tårfylld men samtidigt vacker sammankomst och efterföljande ceremoni.

Min mormor kämpade med Alzheimer’s, och hon var långt gången in i mörkret. Till det stadiet när det nästan var omöjligt för henne att uttrycka sig i slutet, eller röra sig överhuvudtaget för den delen.

Hon var en fantastisk människa, på alla sätt och vis.

Under tidigt 50-tal arbetade hon som mannekäng i Frankfurt och blev förälskad i en officer från amerikanska flottan, av brasilianskt ursprung. När han återkallades till Staterna bad han Viola att följa med honom. Redan långt hemifrån kände hon att detta var ett alltför stort steg, och avböjde hans invitation. De träffades aldrig igen. Strax därpå insåg min mormor att hon var gravid. Nio månader senare föddes min mamma. Hon träffade en ny man, som tog på sig rollen som min mors far. De fick sedan två till barn, och fortsatte att leva ett liv fyllt av glädje och kärlek.

Jag skrapar bara på ytan av allt som bör sägas om min underbara mormor. Hon var den vänligaste, mest omhändertagande och kärleksfulla kvinna jag någonsin träffar, och genom hela tiden har hon varit en central mittpunkt i vår släkt. Hon var den sorts människa som alltid satte andra framför henne själv, den sorts människa som världen behöver fler av. Det känns alltmer som att människan sätter det egna självintresset före allt annat, och se var det har tagit oss. Krig, fattigdom, sociala orättvisor, rasism och hat. Europa är på randen till förfall, och det Stora Landet i Väst håller på riktigt på att tillsätta en vansinnig människa till makten.

Världen behöver fler människor som min mormor – fler människor som värderar Kärleken över allt.

Du kommer att vara otroligt saknat för alltid, men jag är samtidigt glad att du äntligen har blivit frisläppt från ditt eget fängelse. Ingen förtjänar att gå igenom vad du har fått utstå under de senaste tio åren. För utan minnen, vad är det egentligen som är kvar av en människa? Vi valde att aldrig berätta för dig om min cancer. Det skulle inte ha hjälpt dig att få höra det. Men jag tror du visste, djupt inom dig. För när jag besökte dig för sista gången, nu i julas, tittade du på mig länge och väldigt underligt vid ett tillfälle. Det var som om du såg någonting i mig. Kanske kände du mörkret inom mig, och den smärtan jag själv gick igenom. Den blicken kommer att stanna med mig för resten av mitt liv.

Det har varit ett tufft år för hela min familj, men det kändes som om igår var början på någonting nytt. Hela släkten samlad i sorg och kärlek men även glädje och skratt. Vi, dina fem barnbarn som du älskade så – två av oss här på bilden – kommer att fortsätta att föra den här familjen vidare.

IMG_9701

Vila i frid, Viola.
26 oktober 1933 – 6 april 2016

Kärlek från the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer #theonlywarallowed

Fabian Bolin War on Cancer – Day 288

13015595_1669168580001157_2676549162579247823_n

Celebrating my dad’s birthday so just a quick little update to say hello. Was pretty tired the first few days after chemo but the weekend has been great here in Stockholm. I’m relieved that I’m once again able to enjoy this city that I’ve despised so much and seen as my prison for the last 288 days. After all, it’s my home town.

Thank you so much for all the love and support over the last few days. Really needed it. Tack så himla mycket fantastiska människor!!!

Feeling very calm and peaceful today.

Enjoy your Sunday

‪#‎waroncancer‬

Fabian Bolin War on Cancer – Day 285

Happy Thursday Angels,

Thank God I’m finally free from the hospital!!! It’s always the same – first two days are OK but the third is bloody unbearable. Only two more of these ”big boy”-chemo sessions left now, plus one last intensification session of about 2 weeks in September with two weeks straight – then I am done with the hospital part. Can’t believe it’s been 285 days since this whole journey started. What a year!

Tired but happy – have a great evening ❤

Staying in Stockholm until Wednesday, now awaits several meetings ahead of the big launch of my project  by the end of April. I have a lot to do! And hopefully a moment to catch up with friends as well 😀

Love from the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer

Bracelets for Cancer Research – http://www.fabianbolin.com/shop

Glad Torsdag Änglar,

Tacka Gudarna att jag äntligen blev frisläppt från sjukhuset!!! Det är alltid samma visa – de två första dagarna är OK men den tredje dagen blir man smått galen. Bara två kvar av dessa ”tunga” chemo sessioner, samt en sista intensifieringsperiod på runt två veckor i september – sedan är jag äntligen klar med sjukhusbiten. Kan inte fatta att det gått 285 dagar sedan den här resan började. Vilket år!

Trött nu men glad – ha en underbar kväll ❤

Stannar i Stockholm tills på onsdag, nu väntar flera mycket spännande möten inför lanseringen av mitt projekt i slutet av april. Jag har mycket att göra! Och förhoppningsvis får jag en stund över att träffa lite vänner också 😀

Kärlek från the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer

Armband för Cancerforskning – http://www.fabianbolin.com/shop

Fabian Bolin War on Cancer – Day 284

Good evening beautiful Souls,

Today we are going to talk about something other than myself!

My wonderful friends at Socialminds along with Cartoon Networks are launching a new initiative called the #tjejeräger (#femalesown) day, with the purpose of shedding light upon the magnificence of women of all ages. The action is straight forward: put up either a blue, green or pink squared picture and explain why females own. I love new projects and will of course support this with all my heart.

12961500_10153339692621537_3790325308992604282_n

Females make the world go around. And I’m not only talking about your unique ability to give life (which is enough of a virtue on its own). Some of the most ambitious, sharp and talented people I’ve met have been women. Many of my female friends back at uni today hold impressive positions in really top notch corporations, and it’s inspiring to follow their journey and watch them grow. Women have historically been treated extremely unfair, and have been forced into a role in which they haven’t been able to utilize their full capacity – but can you feel how the world is shaking underneath us as I’m writing these words? Women all over the world are rising to conquer their rightful place in society. She will rise to take what is hers, and their is no stopping to that. Not that we should ever want to stop it, as it will result in peace and harmony.

Women also have the capacity to give warmth and feel empathy to a greater extent than most men are capable of. I believe that more women in leading positions is the only way forward in order to save this world filled with so much hatred.

Last,  but not least, women is the reason we men actually make an effort – because even though man might find happiness in material wealth, or success in the career, it all would seem pretty much pointless without a wonderful to climb into bed with each night. Am I not right? 🙂

#tjejeräger #femalesown

We’ll come back to my story again tomorrow.

Love from the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer

— SWEDISH —

God kväll underbara Själar,

Idag skall vi prata om någonting annat än mig!

Mina fantastiska vänner på Socialminds har tillsammans med Cartoon Networks idag lanserat initiativet #tjejeräger, som syftar till att belysa det fantastiska med kvinnor i alla åldrar. Kampanjen går ut på att man ska lägga upp en bild som endast är blå, grön eller rosa och skriva varför tjejer äger. Jag älskar nya bra projekt och kommer naturligtvis att stötta detta av hela mitt hjärta.

12961500_10153339692621537_3790325308992604282_n
Kvinnor får hela jorden att gå runt. Och jag syftar inte enbart till den unika förmågan att ge liv (vilket i sig räcker som argument). Några av de mest ambitiösa, skärpta och talangfulla personer jag stött på har varit kvinnor. Många av mina kvinnliga vänner från studietiden sitter idag på imponerande positioner inom tunga företag, och det är fantastiskt att följa dem. Kvinnor har historiskt behandlats mycket orättvist, och de har tvingats in i en roll där de ej getts möjlighet att realisera sin fulla kapacitet – men jag känner hur hela jorden är i gungning i detta nu – eftersom kvinnor över hela världen håller på att resa sig och ta sin rätta plats i samhället. Hon kommer att ta vad som är hennes, och inget kommer att kunna stoppa henne. Och det finns ingen anledning till att göra det heller, då världen kommer att harmoniseras. Samtidigt bidrar de men en värme och en empati som få män kan mäta sig med. Jag tror att fler kvinnor på ledande positioner är den enda räddningen för en värld som idag är fylld av mycket hat. Sist men inte minst, får kvinnor oss män att anstränga oss. För visst kan man bli lycklig av materiell rikedom och karriärmässig framgång, men utan en underbar kvinna att gå till sängs med varje kväll blir allt det där andra ganska tomt ändå, inte sant?

#tjejeräger #femalesown #waroncancer

Jag återkommer till min resa igen imorgon. Den här posten vill jag helt tillägna initiativet.

Kärlek från Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer

Fabian Bolin War on Cancer – Day 283

Hello Angels,

I’m currently at Karolinska having a 24-hour chemo therapy session. When I said I was going back to Sweden for business I was leaving out an important piece of information, which left me with a both strange and sad feeling. I set out on this adventure with a simple goal – to share with you the full and total experience of my cancer  – and all you wonderful souls have been there to support me throughout the journey. Hence, I feel ashamed for my having kept you in the dark over the past few months. I have acted as if I’m completely out of the woods and that everything is back to business as usual. Perhaps, because I needed to; the period around Christmas was the most mentally challenging period I have ever experienced. I fell down into the darkness and began giving up on ever feeling happy again. I wanted to disappear from reality and hide away inside myself and my own thoughts. When I probably needed to write the most – I fled from the battle field. I allowed myself to be weak – I broke the one sole promise I gave to myself.

I was held prisoner in this self-destructive state of mind for the whole of January and February, as well as the better part of March. The move over to London didn’t help, if anything it made it worse initially. The “return to life” certainly didn’t pan out as I had hoped, but then suddenly something slowly started to happen. Gradually I began climbing out of the fog and back into life again, and since the past few weeks something extraordinary is taking place; I am beginning to experience a fundamental change of life perspective. It feels like I can finally breathe again after many, many years of only partially breathing. Something wonderful is happening to me – and I haven’t felt as excited about the future in my whole life.

I am now ready to continue the Story, to once again take up the sword in the War on Cancer. For this battle has merely begun, and there is so much I want to do.

IMG_9285

So, let us Continue the Journey. Let me tell you what’s been going on since we last spoke…

I moved to London on the 22nd of February. Up until then, I did literally nothing but exercise and struggle with the above mentioned mental destructive state of mind. I don’t see the point in going into detail about that, as I’m a firm believer in either present or forward thinking – never backwards. So let’s start from London.

I’ve moved in with two lovely girls in a flat in Notting Hill – one Australian girl which I knew from before and one Swedish girl whom has become great new friend. She’s hilarious :D. While there is a lot to say about the female brain, and I’m nowhere near the right person to make any form of deeper analytical statement on the subject, what I’ve come to understand from two months of living with women is that your thoughts and your way of processing/analyzing is WAYYY MORE COMPLEX than us males. Especially when it comes to the subject of love and dating. All I can say is Wow – I have a lot to learn 😉

With regards to the treatment, I am now under dual care of St Bartholomew’s Hospital (Barts) in London and Karolinska Institute in Stockholm. The plan was to transfer the treatment fully to London, but due to the fact that they operate under a different treatment protocol than the Scandinavian (NOPHO-08) one, we decided that I will fly back to Stockholm every 8 weeks for the remaining three chemo sessions, whilst Barts will handle the on-going blood tests/maintenance. I was presented with the opportunity to continue in London on their protocol – but as they couldn’t determine the risks of switching (because no one has ever done it – apparently I’m the first person ever to move to another country whilst undergoing a leukemia treatment), I chose the safer option. My days of taking insane risks are over, at least when it comes to health. 🙂

Now, to my career and everything else that is going on. So much has happened since I came to London that it will have to wait to tomorrow – I don’t want to take up your entire evening! Rest assured that I will fill you in on everything. All I can say now is that I am so so so VERY excited about what’s about to happen soon. Very soon!!!

With that I will leave you for tonight, my Angels! I am sorry for hiding away for several months – I hope you can forgive me ❤️ I’m back now to continue sharing my Journey as promised, perhaps not on a daily basis as before – but on a regular basis.

You are my Heroes!

Love from the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer #fabianbolin #newbeginning

Bracelets for Cancer Research – http://www.fabianbolin.com/shop

— SWEDISH —

Hej Änglar,

Jag ligger i detta nu inne på Karolinska och kör en 24-timmars chemo. När jag i förra posten sa att jag skulle flyga hem till Sverige för “business” lämnade jag medvetet ut en del av sanningen, vilket gjorde mitt ledsen samt lämnade en bister eftersmak. Jag begav mig ut på det här äventyret med ett enda mål – att fullständigt öppet beskriva min resa genom cancer – och ni underbara själar har funnits där hela tiden och stöttat mig. Det får mig att skämmas att jag hållit mig undan under de senaste månaderna. Jag har låtsas och agerat som om allt är frid och fröjd och tillbaka som vanligt igen – “business as usual”. Kanske för att jag var tvungen; perioden runt jul var den absolut jobbigaste mentala utmaningen jag någonsin upplevt. Efter att jag slutade skriva bloggen föll jag ner i ett mörker och började tappa hoppet om att någonsin bli lycklig igen. Jag ville försvinna från verkligheten och gömma mig i mig själv och mina egna tankar. När jag antagligen behövde skriva som allra mest valde jag att fly slagfältet. Jag tillät mig själv att bli svag, jag bröt mitt enda löfte som jag gav mig själv när jag begav mig ut på den här resan.

Jag var fången i det själv-destruktiva mentala tillståndet under hela januari och februari, samt även under större delen av mars. Flytten över till London hjälpte inte, om något så förvärrade det situationen initialt. ”Återkomsten till livet” blev inte alls som förväntat, men så smått började någonting hända inom mig. Långsamt började jag klättra ur den tunga dimman och sedan några veckor tillbaka sker något riktigt speciellt; jag upplever en fundamental förändring i mig själv och min syn på livet. Det är som att jag äntligen kan andas igen efter flera, flera år av bara delvis andning. Något underbart håller på att hända med mig – och jag aldrig i hela mitt liv känt mig såhär exalterad och förväntansfull inför framtiden.

Jag är nu redo att fortsätta min Berättelse, jag är redo att återigen ta upp svärdet i Kriget mot Cancer. För detta krig har bara börjat, och det är så himla mycket som jag vill göra.

IMG_9285

Så, låt oss Fortsätta Resan. Låt mig berätta vad som hänt sedan sist…

Jag flyttade till London 22 februari. Mellan jul och flytten gjorde jag i princip ingenting förutom att träna samt kämpa med mitt ovan nämnda mentala destruktiva tillstånd. Jag ser ingen poäng i att vi gräver oss in och börjar grotta i det i detalj (jag vet knappt själv vad som hände), då jag tror starkt på att fokusera på nuet och framtiden – aldrig fastna i det förflutna. Så vi kan väl börja vi börjar från och med London.

Jag har flyttat in med två fantastiska tjejer i en lägenhet i Notting Hill – en australiensisk tjej som jag känner sedan tidigare samt en svensk tjej som har blivit en ny riktigt bra vän. Hon är klockren! Då det finns mycket att säga om den kvinnliga hjärnan, och jag är inte i närheten av rätt person att göra något form av djupare analytiskt statement inom ämnet, men vad jag har förstått från bara två månader tillsammans med kvinnor är att era tankar och ert sätt att processa/analysera är SÅ MYCKET MER KOMPLEXT än vi män. Speciellt när det kommer till kärlek och relationer/dating. Allt jag kan säga är Wow – jag har en del att lära där 😉

När det gäller själva behandlingen är jag numera inskriven som patient både på St Bartholomew’s Hospital (Barts) i London samt på Karolinska i Stockholm. Planen var som ni vet att flytta över hela behandlingen till London, men på grund av att de arbetar med ett annat behandlingsprotokoll än det skandinaviska (NOPHO-08), beslutade vi att jag flyger till Stockholm var 8:e vecka för att göra mina tre sista chemo-sessioner, medan Barts tar hand om blodproverna och allmänt underhåll. Jag fick valet att flytta över till London-protokollet och således helt flytta över min behandling dit – men då de inte kunde förutse riskerna med detta (därför att ingen någonsin har flyttat till ett annat land mitt under en leukemibehandling – jag är tydligen den första som gör det), valde jag det säkrare alternativet. Mina dagar av vansinnigt risktagande är över, i alla fall när det kommer till hälsa. 😉

Nu till min karriär och allt annat som vi kallar livet. Så mycket har hänt sedan jag kom till London att det måste vänta tills imorgon – jag vill inte ta upp hela er kväll med mitt skrivande! Men ni kan vara säkra på att jag kommer att berätta om allt. Allt jag kan säga nu är att jag är så så så HIMLA spänd på vad som kommer att ske snart. Mycket snart!!!

Med de orden lämnar jag er för ikväll, mina Änglar! Jag är så hemskt ledsen att jag lämnade er under flera månader – jag hoppas att ni kan förlåta mig ❤ Jag är tillbaka nu och kommer att fortsätta att dela min resa med er, kanske inte på daglig basis – men på regelbunden basis.

Ni är mina Hjältar!

Kärlek från Leukemia Warrior

// F

#waroncancer #fabianbolin #newbeginning

Armband för Cancerforskning – http://www.fabianbolin.com/shop

Fabian Bolin War on Cancer – Day 169

My Sunday Angels,

To all of you wonderful people who worriedly have reached out over the last few days, I am alive and healthy (or as healthy as one can be after spending every day of the week at the hospital). Got out late Thursday evening despite them wanting to keep me until Friday morning. Just couldn’t stay another night. 🙂

Now that the worst finally is behind me (yes, I said the same in the beginning of December, but that was followed by two weeks of fever and insanity), it’s time for me to shift focus away from chemo, hospitals and cancer onto my recovery with training, career and well-being/happiness. In order to do so, I must learn how to distance myself from everything I’ve gone through. Make no mistake, I do not mean forget, but put some space in between myself and my experiences. Hence, I’ll be making some changes with regards to my activity on this page and on social media in general. Going forward, I will be posting whenever I have an update with regards to my career, pictures of modeling and acting jobs, behind the scenes footage, news regarding #waroncancer and the continued building of that enterprise, as well as updates with regards to my treatment – but I will discontinue this daily journal-style writing. It is too directly linked to the chaos I have been through, and functions as a bad reminder in a time when I need to move on. Don’t you worry, when I’m up and active, I normally post more than once a day with pictures and updates – so you’ll have enough of me. 🙂 ❤

I used this picture on the third day of writing this blog, to symbolize embarking on a new journey. Using it again today, as a new adventure begins.

Love from Fabian Bolin,

// F

#newadventure #life

— SWEDISH —

Mina Söndags-Änglar,

Till alla er som oroligt har hört av er under de senaste dagarna, jag är vid liv och med hälsan i behåll (eller så mycket hälsa som man kan ha efter att ha spenderat en hel vecka på sjukhuset). Blev frisläppt torsdag kväll trots att de egentligen ville hålla mig tills fredag. Kunde bara inte stanna en natt till och förklarade det mycket tydligt för dem. 🙂

Nu när det värsta äntligen är bakom mig (ja, jag vet att jag sa det i början av december, men det följdes ju av två veckors feber-kaos), är det dags att börja skifta fokus iväg från cellgifter, sjukhus och cancer och istället se framemot återhämtning med träning, karriär och välmående/lycka. För att göra detta behöver jag lära mig att distansera mig själv från denna fruktansvärda höst. Missförstå mig inte här; jag menar inte glömma (det kommer jag aldrig göra) men sätta lite space mellan mig själv och höstens upplevelser. Sålunda kommer jag att göra lite förändringar avseende min aktivitet här på sidan och i sociala medier i allmänhet. I framtiden kommer jag att posta när jag har en uppdatering som jag vill dela med mig av, såsom bilder från modell och skådespelarjobb, nyheter angående #waroncancer och den fortsatta uppbyggnaden av det varumärket, såväl som uppdateringar gällande behandlingen – men kommer att sluta med den här dagboksformen som jag nu skrivit i 169 dagar. Den känns alltför direkt länkad till  allt det kaos jag gått igenom, och blir som en jobbig påminnelse i en tid när jag behöver blicka framåt. Var inte oroliga, när jag är igång och arbetar som vanligt brukar jag posta minst en gång per dag, ofta flera, med bilder och uppdateringar – så ni kommer få se väldigt mycket av mig. 🙂 ❤

Jag använde den här bilden den tredje dagen på bloggen, för att symbolisera att jag gav mig in på en ny resa. Använder den igen idag, då ett nytt äventyr börjar. 

Kärlek från Fabian Bolin,

// F

#newadventure #life

Fabian Bolin War on Cancer – Day 165

Hey Angels,

I really despise being at the hospital. I hate it. Don’t know what’s happened, I didn’t have any problems with it before but the last few times have been horrible on my mental well-being. I think it’s something I’ve just made up in my head and now it’s become the normality. Luckily, I’m only scheduled to do another four sessions like this and they will take place in London, but still.

It’s the feeling of being forced/locked in here that is killing me. I think I have an abnormally strong need for freedom. The moment I feel trapped/caged I panic. Adventure and risk-seeking lies in my DNA, I’ve come to realize. I thrive from it. That’s why the profession as an artist suits me very well. It’s chaotic and unpredictable, and very on the edge all the time. I need that chaos to feel alive. Perhaps this sounds weird to many of you, as I think it’s a lot more common to want stability in life. We are all very different, that’s what makes it so interesting. By the way, I must come across as the worst possible partner to live with in a relationship! Haha 😀

Tomorrow I get to go home, I hope ❤

Jewelry for Cancer Research – http://www.fabianbolin.com

Love from the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer #freedom

— SWEDISH —

Hej Änglar,

Jag avskyr verkligen att vara här på sjukhuset. Vet inte vad som har hänt riktigt, hade inga problem alls i början men de här sista gångerna har varit knäckande för mitt psyke. Jag tror jag bara har skapat någon slags ångest ur ingenting som nu gått och blivit normalitet. Lyckligtvis har jag bara fyra gånger kvar såhär när man ska ligga inne längre, och de kommer att ske i London, men ändå.

Det är känslan av att vara tvingad/inlåst här som tar kål på mig. Jag tror faktiskt jag har ett onaturligt stort behov av frihet. Sekunden jag känner mig fångad får jag panik. Äventyr och risk-sökande ligger verkligen i mitt DNA har jag börjat inse. Jag växer mig stark från det. Det är därför som mitt yrka som artist passar mig så väl. Det är kaotiskt och oförutsägbart, och man lever hela tiden ”on the edge”. Jag behöver den kaosen för att känna att jag lever. Det här låter säkert helt vansinnigt för många av er, då jag är säker på att det är vanligare att man vill ha stabilitet i sitt liv än det motsatta. Vi alla människor är olika, det är det som gör det så intressant. För övrigt, jag måste sälja in mig som den värsta möjliga partnern att leva med i en relation någonsin! Haha 😀

Imorgon får jag åka hem, hoppas jag ❤

Smycken för Cancerforskning – http://www.fabianbolin.com

Kärlek från the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer #freedom

Fabian Bolin War on Cancer – Day 163

Hello pretty Angels,

Operation went well today and I am now officially whole again. Yes, it feels a bit like I’ve been shot in the left shoulder where they put the portacath but I’m sure I’ll be alright tomorrow. I actually fell asleep during the operation. Combination of some morphine-style pain killer and lack of sleep. Woke up in the middle of it slightly dizzy/intoxicated from the pain killers and started chatting to the surgeon while she was operating. Asked her the most weird question ever, can definitely not disclose it here I’m afraid – but I’m sure they all got a good laugh. 😀

Really not in the mood to go and have a locked-in chemo round tomorrow, 24 hours straight. They probably won’t let me out until Thursday evening. And I’ve got to be there at 8am, so another early start. Expect Mr. grumpy bear 🙂

Attaching a picture of the beautiful Alia Serban wearing the BloodCell Necklace that she designed. For everyone who wishes to get the necklace before Christmas, make sure to order tomorrow or Wednesday ❤

Jewelry for Cancer Research – http://www.fabianbolin.com

Love from the Leukemia Warrior,

// F

‪#‎waroncancer‬

— SWEDISH —

Hej fina Änglar,

Operationen gick väldigt bra idag och jag är nu officiellt hel igen. Ja, det känns lite som att jag blivit skjuten i vänster axel där de satte in portacathen men jag tror det har lagt sig tills imorgon. Lyckades faktiskt sova igenom nästan hela operationen. Kombination av något morfin-liknande smärtstillande tillsammans med väldigt få timmar sömn. Vaknade upp mitt under operationen rätt påverkad av smärtstillande och började snacka lite med kirurgen som opererade. Ställde en riktigt sjuk fråga som jag definitivt inte kan avslöja här – men jag är säkert på att de fick sig ett gott skratt. 😀

Riktigt osugen på att åka in igen till Karolinska imorgon och bli inlåst i tre dagar. Och så börjar det kl. 8 på morgonen. Så ni kan vänta er en surpuppa 🙂

Skickar med en bild på fina Alia Serban bärandes the BloodCell Necklace som hon själv designat. Får mycket frågor ang. leveranstid såhär till jul, och jag vill rekommendera er att köpa antingen imorgon eller på onsdag för att vara säkra på att få det under granen ❤

Smycken för Cancerforskning – http://www.fabianbolin.com

Kärlek från the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer

Fabian Bolin War on Cancer – Day 162

Happy Saint Lucia’s Day,

Managed to enjoy a proper evening out yesterday without getting tired. It’s funny how it’s so linked to mindset. Felt really tired after the Christmas brunch and everything, and was very close to call off my participation for the evening. However, decided to ignore the tiredness and join in and the second I got to the bar and started socializing I felt so rejuvenated and all the tiredness went away. Felt almost like a normal evening. Proves how important it is to not always give in. I even felt slightly hungover this morning when I woke up – made me happy 🙂 Who would’ve thought? Haha!

So another messy week coming up. As you know, I’m having the operation tomorrow. Then on Tuesday I’m going in for my first lock-in chemo session of this third and last phase of the treatment. They are scheduled to take place every 8 weeks up until August 2016. So quite a lot of time at hospitals this week! But at least I’m feeling better every day now. ❤

Decorating the Christmas tree today!

Jewelry for Cancer Research – http://www.fabianbolin.com

Love from the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer

— SWEDISH —

Glad Lucia,

Lyckades faktiskt njuta av en hel kväll igår utan att bli trött. Det är roligt hur mycket det handlar om inställning. Var allmänt trött igår efter julbrunchen och allt, och var riktigt nära att ringa och ställa in mitt bidrag för kvällen. Men beslöt mig för att bara bita ihop och ge mig ut, och sekunden jag fann mig ute i minglet var det som att all trötthet bara försvann. Kändes som en helt vanlig kväll. Bevisar hur viktigt det är att inte alltid ge vika för att man känner sig svag. Man är starkare än man tror! Kände mig till och med lite bakfull imorse – gjorde mig glad 🙂 Vem kunde tro att man någonsin skulle bli glad för något sånt? Haha!

Så en till ganska stökig vecka på g nu då. Operation imorgon som ni vet. Sedan blir det sluten vård på Karolinska på tisdag och några dagar framåt med chemo. Första sluten-vården på den här sista fasen av behandlingen, de kommer att ligga var 8e vecka fram tills Augusti 2016 innan de helt försvinner. Så det blir ganska mycket tid på sjukhus i veckan! Men jag mår i alla fall bättre och bättre för varje dag som går. ❤

Klär granen idag! Lite tidigt men det är för att vi drar ned till Malmö över julen 🙂

Smycken för Cancerforskning – http://www.fabianbolin.com

Kärlek från the Leukemia Warrior,

// F

#waroncancer